Gotlands Museum bjuder in till en stillsam och närvarande fotoutställning av Bruno Ehrs, som skildrar Hjorters kapell i Burs. Genom 28 fotografier har Bruno Ehrs skapat en tolkning av kapellets andliga stämning, där ljus, tystnad och tid träder fram i bild och gestaltning.
Vernissage: 28 juni kl. 13
Plats: Gotlands Museum
Utställningsperiod: 28 juni – 17 augusti 2025
——————————————————
Platsen
Snickaren Jöns Hjorter hade i 30-årsåldern blivit frälst vid ett bönemöte och beslutat att skapa sin egen väckelserörelse. År 1860 stod kapellet klart, byggt under hans ledning och utfört i stram enkelhet.
”De gingo sin väg fram, tysta och stilla och voro i sitt leverne mycket anspråkslösa. De följde nådens ordning”.
Hjorterianerna var allvarsamma och ålderdomliga. För att inte frestas att samtala om värdsliga ting inför sammankomsterna vandrade församlingen i led till kapellet, en och en, svartklädda under sträng tystnad. De läste ur Karl XII:s bibel och sjöng från Wallins psalmbok från 1819, trots att nya upplagor kommit ut som ersatte dessa. ”Skall man ha ett rent Herrens ord så måste man söka det från de förra tiders upplagor”, resonerade församlingen.
Jöns Hjorter avled år 1874 och efter hans bortgång kom ingen att efterträda honom och församlingen upphörde efter en tid. Idag används kapellet sparsamt någon gång per år.
Bakgrund
– Du har väl besökt Hjorters kapell, sa en vän till mig då jag besökte honom på södra Gotland.
Hans livfulla beskrivning av det övergivna och besynnerligt välbevarade kapellet gjorde mig nyfiken och förundrad.
– Kan jag åka dit nu, fastän det redan är sent, tänkte jag? Jag ringde klockaren i Burs och en timme senare låste jag upp dörren till kapellet och gick in.
Utförandet
Redan vid mina första steg in i Hjorters kapell blev jag tagen av rummens allvar och dess anspråkslösa skönhet. Där de vardagliga tingen fick en förhöjd betydelse, som om de ville berätta en historia för var och en som varsamt gick in i rummet.
Om ljuset som sällsamt berörde de skavda bänkarna, om doften av slitna psalmböcker som prydligt ställts i sina bokhyllor. Vördsamt satt jag mig ner på en pall och såg mig om. Blicken gick mot psalmnummertavlans matta siffror i metall, vars uppgift för länge sedan förlorat sin betydelse.
Plötsligen känner jag en saknad över något okänt jag mist, vad är det jag ser och inte ser i rummet som får mig att känna så? Är det rummets värdighet av något okänt som får mig att fundera? På det slitna golvet ser jag ett ljusspel med sol och skuggor. Kan det bli en bild?
BRUNO EHRS med Stockholm och Hangvar som hemort, har mer 40 år av erfarenhet som fotograf. Han började sin yrkesbana som arkitekturfotograf på Stockholms Stadsmuseum och därefter som pressfotograf på Bonniers förlag. Sedan början av 1980-talet freelance, då med uppdrag för bokförlag, magasin och reklambyråer.
Parallellt med sin uppdragsfotografi har han arbetat med egna fotoprojekt som mynnat ut i flertalet egna fotoböcker och ett 40-tal utställningar. Senast 2023-24 med utställningen ”Stockholm – stycken av en stad” på Fotografiska, och 2022 en arkitekturutställning på Nationalmuseum.
Brunos senaste bok är ”Bunker Ett Noll Fyra” på bokförlaget Arena, om en gigantisk militärbunker i fyra plan som byggdes om till ett sommarhus på Gotland.
Representerad på Moderna Museet, Statens Porträttsamling, Svenska Institutet och Nationalmuseum.
Tack för generöst stöd:
SÄLLSKAPET DBW
WILHELMINA VON HALLWYLS GOTLANDSFOND
RAGNAR OCH LYDIA NILSSONS STIFTELSE
