Drygt fyrahundra stenlabyrinter kantar Östersjöländernas kuster och skärgårdar liksom kvarvarande inland. Klassade som kulturarv har de inte hamnat där av en slump. De vittnar om för Nordens folk avgörande händelser inom kyrka och mission i början av 1200-talet med konsekvens för ekonomi och politik flera hundra år framåt.
Låt oss börja med de Nordiska korstågen i riktning mot Finska viken. År 1219 lyckas kung Valdemar av Danmark inta Reval och etablera en besittning där. Längs med Kung Valdemars Segelled mellan danska Blekinge, över Ålands hav och in i Finska viken ligger ett flertal stenlabyrinter. Alltjämt med namnet ’Jerusalem’ längs finska landskapet Nyland. Placeringen har samband med fyrbåkar, församlingar och gamla fiskelägen.
Fjärde Lateran-konciliet ägde rum under år 1215 i Rom och fattade långtgående beslut för katolska kyrkans lagar. Regler för främst kyrkans folk men också för-samlingarna vad gäller fasta och sakramentet bikten. Östersjöns fisk blev eftertraktad och fick ett ekonomiskt värde för både export till Europa och för betalning av ’tionde’. Siktlinjer mellan kustens och öarnas labyrintanläggningar kunde utgöra gränsdragning mellan församlingarnas fiskevatten.
Pilgrimsvandringar blev vid tiden en möjlig väg för vanligt folks bot och bättring. Om kungar och adel tidigare deltagit i korstågen mot Jerusalem, kom nu hela Europa på fötter längs pilgrimsvägarna. Gamla kartor visar platsnamn som särskilt vid vägskälen indikerar förekomsten av en labyrint. Längs vallfartsväg-arna vandrade även tiggarmunkar från de nyinstiftade ordnarna OP och OFM. De nådde först Danmark och därpå Visby med konvent noterade runt år 1230.
Redan i slutet av 1100-talet hade de tyska handelsmännens gillen etablerat sig i Visby, och deras församlingskyrka St:a Maria invigdes av biskop Bengt år 1225. Nära S:t Görans kyrka och hospital från början av 1200-talet ligger Galgbacken på en höjd, vars stenpelare är från 1210-tal. Nedan höjden ligger stenlabyrinten Trojaborg nära landningsplatserna för fisk. Döden var ständigt närvarande just här; leprasjuka i hospitalet, dömda på väg till galgen, från havet fiskare som dagligen riskerade livet och där drunknade kunde få en symbolisk kristen be-gravning. Men så ock boten och den möjliga frälsningen. Likt Dante genom sin vandring under bikt i labyrinten; genom den och den kristna eskatologins him-mel och helvete och samtidigt på väg, längs hoppets väg, mot ’Jerusalem’.
I den medeltida katolska kontexten var bikten obligatorisk efter fastan och skulle levereras inför påsken. Dante börjar sin biktvandring genom Helvetet en Skärtorsdag och siktar Paradiset under Påskdagen. Påsk-kärringarna startar sin färd till Blåkulla samma torsdag och ska enligt Olaus Magnus lämna innan söndagen. Den kalendariska uträkningen för påskhelgens datum har genomförts sedan kyrkomötet i Nicaea 325 e Kr och görs om varje år. Tanken är att hela kristenheten ska fira påsken vid samma tidpunkt.
