Döden angår oss alla, men sättet vi förstår och hanterar den skiljer sig åt, både i historien och idag. Begravningsplatser har alltid varit viktiga för samhället, även om döden kanske inte har en lika självklar plats i vårt moderna liv. Museer är en av få platser där vi kan möta människors kvarlevor, som skelett från gravar, och få en glimt av liv och död genom tiderna.
Våldsamma skador
Människor har bott på Gotland i nästan 10 000 år. I utställningen finns bland annat Stora Bjersmannen, som med sina närmare 9 000 år är ett av Sveriges äldsta välbevarade skelett. Han var begravd i sovställning och fick med sig två hjorthornstaggar i graven. Skador på hans skalle och käke tyder på ett våldsamt liv. I kroppen fanns små, vassa flintspån från en pil som troligtvis orsakade hans död.
Utställningen visar också Igelkottskvinnan, som levde omkring 2 800 f.Kr. och dog i 20-årsåldern. Hon begravdes med flera igelkottskäkar och taggar.
Förstå deras levnadsvillkor
Vi vill lyfta fram människorna bakom dessa föremål och gravar, och utforska de samhällen de levde i. Genom att studera gravarna, de gåvor som hittats och själva gravtyperna kan vi förstå traditioner och levnadsvillkor, och se kopplingarna till vårt eget samhälle.
Tröst till sörjande
Begravningar och kremeringar markerar inte bara en människas bortgång utan ger också tröst till de sörjande. Begravningsplatser fungerar som historiska arkiv, där vi kan lära oss om samhällets syn på döden, religion, konst, arkitektur och även botanik genom tidernas gång.
Ny upptäckt vid Stora Bjersmannens grav.
