När Lasse Kellström kliver ut genom dörren på Gotlands Museum den 12 december markerar det slutet på en nästan 40-årig yrkesresa. Från kontorsvaktmästare till chef och allt däremellan. Med en bakgrund inom gotländsk fotboll är han lagspelaren som alltid ställt upp, tagit ansvar och hittat lösningar på det mesta.
– Jag har inte sett mig som en chef, utan som en i laget. Som en lagkapten i ett fotbollslag helt enkelt, säger han.
När han tänker tillbaka på hur allt började gör han det med värme. 1988 fick han en tjänst på en månad som kontorsvaktmästare.
– Jag skulle mest hämta post och fixa småsaker. Sen blev jag kvar!
Ett tillfälligt uppdrag i samband med en utställning blev starten på en helt ny bana: som utställningstekniker. Senare blev han arbetsledare och chef inom Fastigheter och teknik, och under åren har han också varit säkerhetsansvarig.
Fostrat på fotbollsplanen
Det som präglat Lasse Kellström är hans långa bakgrund inom fotbollen. Först i barndomssocknen Barlingbo, och därefter i Dalhem. Han följer Visby Boys i division fyra och så håller han på Tottenham i Premier League. Sedan 1977 har Lasse varit tränare, lagledare, ordförande, kassör, ungdomsledare och seniorledare, och i hjärtat alltid lagkapten.
– Museet har varit som en förening för mig. Visst är det en arbetsplats, men här ställer man upp och jag har varit nöjd med det. Jag har haft en väldig nytta av mina ledaregenskaper inom fotbollen: att vara lösningsorienterad är nog min starkaste egenskap.
Hittar nya vägar framåt
Inom sin yrkesroll har Lasse Kellström varit ett bollplank, rättvis och snabb att agera. Jenny Westfält, museichef på Gotlands Museum, uppskattar just Lasses förmåga att alltid hitta nya vägar framåt, omsätta idéer till konkreta resultat och hans ständiga engagemang för museet och kollegornas bästa.
– Jag har arbetat tillsammans med Lasse i lite mer än 20 år. Vi har byggt många utställningar ihop, diskuterat olika utmaningar och skrattat mycket. Han har inte bara en lösning på ett uppdrag eller ett problem, utan efter några timmar kommer han ofta tillbaka med flera idéer eller lösningar som ingen av oss andra tänkt på.
Favoritutställningar
Lasse Kellström berättar att han under sina nästan fyra decennier på Gotlands Museum varit delaktig i ombyggnaderna av i princip varje rum, och i den stora tillbyggnaden 2007 där bland annat en ny restaurangdel tillkom. Det allra sista stora arbetet blev Midgård: Gotlands vikingar.
Hur många utställningar han varit med och byggt vet han inte riktigt. Men en jaktutställning och en sportutställning hör till hans personliga favoriter, mycket tack vare hans stora intresse för just jakt och sport. Samtidigt bär han en stark respekt för museets basutställningar.
– Bildstenshallen är verkligen imponerande. Hur kunde de egentligen hantera de där väldiga stenarna? Skattkammaren är mäktig – och 1361-utställningen, den väcker känslor.
Men den största händelsen under åren på museet är dock inte en utställning berättar Lasse:
– Det var när jag träffade min fru, Åsa! Hon jobbade i receptionen, så jag hade många ärenden dit…
Kollegor som format honom
Totalt har Lasse Kellström upplevt sex museichefer, och ett flertal kollegor har kommit och gått genom åren.
– Det finns så många kollegor som jag har minnen av och såklart alla chefer med olika ledarskap. En av dom som har gjort stort intryck på mig var min första chef inom Fastigheter och teknik, Arne Lundgren. En otroligt snäll och hjälpsam man som gav mig chansen och som lotsade mig in i arbetet.
Hur tror du att folk kommer att beskriva dig?
– Jag brukar säga som en gammal kollega sa: ”Mi har ni glömt näste vecke!”, säger Lasse med ett stort skratt. Men jag hoppas såklart att ni kommer ihåg mig som en bra arbetskamrat som har ställt upp för alla!
Du har berättat att alla frågar ”hur känns det att bli pensionär?”. Så jag passar väl också på att ställa den frågan!
– Jag kan inte riktigt svara på det ännu eftersom jag inte vet. Jag kommer ju tappa mycket av den sociala biten, så den måste jag hitta sätt att upprätthålla på annat vis. Men jag är ju pigg och rask, och vi har ett hus hemma som renoverades för tjugo år sedan, nu är det dags för ett omtag. Jag har ju lite svårt att sitta still, så jag kommer alltid ta mig an något!
Text och foto: Kerstin Klint
