Skattkammaren

Här visas en liten del av de silver- och guldföremål som hittats på ön. De flesta, fler än 700 fynd, härstammar från vikingatiden (omkring 800–1050 e.Kr.), men från Gotland finns även en betydande mängd silver- och guldföremål från romersk järnålder.

Fynden består främst av smycken, obearbetat silver och mynt. Två tredjedelar (omkring 168 000) av alla vikingatida silvermynt som påträffats i Sverige kommer från Gotland. Huvudsakligen rör det sig om arabiska, engelska och tyska mynt.

År 1999 påträffades den största bevarade silverskatten från denna tid i världen vid Spillings i Othem. Skatten vägde totalt 67 kg och var nerlagd i vad som kan ha varit tygsäckar under golvet i en stor byggnad. Förutom mängder med armringar och armbyglar av silver fanns 14 300 mynt i fyndet. De yngsta mynten var präglade på 870-talet och flesta mynten härstammar från det islamiska riket, Kalifatet.

Silvret som blev skatterna
Vid internationella handelstransaktioner var silvret ett viktigt betalningsmedel. Hopvirade och sammanflätade silverföremål är vanliga i skattfynden. Det tyder på att det var silvrets vikt som var det avgörande, inte det formmässiga utförandet. Silver var också betalning för krigstjänst hos främmande furstar.

Att stoppa undan sina dyrgripar är i och för sig inget märkvärdigt – jorden är ett säkert kassaskåp. Men att skatterna sedan lämnades kvar kan tyckas märkligare. Vid arkeologiska undersökningar av de platser där vikingatida silverskatter påträffats har det i flera fall visat sig att föremålen ursprungligen gömts i husen. Var silvret låg har därför knappast varit någon större hemlighet. Man har uppenbarligen medvetet valt att inte röra det. Varför? Teorierna under årens lopp har varit många. En förklaring finns i en av de isländska sagorna – Ynglingasagan – som nämnts tidigare. Silvret kan vara undanlagt för att brukas efter döden. Det finns exempel på silverskatter där flera generationers silver ligger nerlagt i samma kärl.

Hantverksskicklighet och myntprägling
I montrarna kan hantverksskickligheten studeras. Med stämplar och med filigran- och granuleringsteknik dekorerades föremålen. Importerade slipade bergkristaller infattades och många av föremålen fick en upphängningsanordning i silver. Kvinnornas dosformiga dräktspännen kunde dekoreras med ädelmetaller på ett sätt som visade på rikedom och status, men också på stor konstskicklighet.
Omkring 1140 började man använda en del av silvret till öns egen myntprägling. Under medeltidens orostider har silver stoppats undan. Nu lades det inte under golven hemmavid, utan grävdes ner ute i markerna. Den danska invasionen 1361 var ett sådant tillfälle. Under det sena 1300-talet när sjörövare – ”vitalianerna” – plundrade på landsbygden var ett annat. Under den sena medeltiden och århundradena därefter var fattigdomen utbredd på Gotland och anhopningar av silver på landsbygdens gårdar blev mer sällsynt.

Fynd i modern tid
Under århundradenas lopp har det hittats mycket silver på Gotland, som aldrig har kommit till myndigheternas kännedom. Att använda metalldetektorer utan tillstånd från länsstyrelsen och att plundra fornlämningar och skattplatser är förbjudet enligt svensk lag.
Merparten av de kända gotländska skatterna förvaras på Statens Historiska Museum och på Kungliga Myntkabinettet i Stockholm.