Historiker och författare Dick Harrison föreläser om ” Fienden: Hur ryssen blev en arvfiende”.
På vikingatiden uppfattade folk i våra nordiska grannländer Ryssland som en förlängd del av Sverige – ”det stora Svitjod” – och kungahusen i de båda länderna var nära länkade till varandra genom allianser och äktenskap. Det förekom en omfattande utvandring från Sverige till Ryssland, och både svenskar och ryssar profiterade på handeln med Konstantinopel och den muslimska världen. Fem sekler senare skulle dock Gustav Vasa bittert konstatera att ryssen är vår ”arvfiende”, och relationerna mellan länderna var inte sällan urusla. Korrespondensen mellan Johan III och Ivan den förskräcklige (”skällebreven”) utgör ett lågvattenmärke i vår diplomatiska historia, och under de sekler som följde var krigen mot Ryssland ett återkommande tema i svensk utrikespolitik. Ryssland stod – och står fortfarande – för främmande, det farliga, det hotfulla. Hur blev det så? Hur förändrades vikingatidens vänskap och släktskap till de senaste århundradenas fiendskap och misstro? Svaret på frågan är att söka i genomgripande förändringar i både Sverige och Ryssland, vilka inleddes i mitten av 1200-talet och under senmedeltiden resulterade i att länderna hade glidit helt isär. Utvecklingen hade flera element – religiösa olikheter, gränsrivalitet, ömsesidiga plundringar och inte minst det faktum att Ryssland på brutalast möjliga vis rycktes loss från den europeiska politiska kartan och tvingades bli en del av det mongoliska och tatariska Asien.
Tid: 5 augusti klockan 15.
Plats: Sävesalen, Fornsalen på Gotlands Museum.