Fejs & Plejs, Gotland Stories Gerum

Hos Liliann och Jerry
I Gerum är det så bra att man inte behöver resa någonstans på semester. Det säger Liliann Gahm och Jerry Jönsson som skapat sig ett bra liv bland stora palmer,
pool uppvärmd på snillrikt sättmed öns vattenbrist i åtanke och med hundarna Balder och Bruno av rasen Shitzu. Det kan vara svårt att komma iväg någonstans på grund av Lilianns hälsa, men det är behagligt att vara hemma i Gerum. Det skymtar fram att det skulle vara roligt att besöka barnen som bor på annat håll, men dialys tre dagar i veckan i Visby begränsar möjligheterna.

I slutet av sommaren varje år blir det livat, för då kommer det gäster med husbil som också har hundar. Det är hunduppfödare från Göteborg liksom en av Lilianns tre söner. Denna gång var det 13 hundar på en gång då de egna räknas in. Två var valpar, åtta veckor gamla och väldigt söta förstås.

Palmerna är uppdragna från frön de fått av vänner som varit på Kanarieöarna. Alla frön tog sig. Nu har palmerna, som Liliann säger är trådpalm, blivit så stora att de är lite svåra att få in för vinterförvaring, men det ska nog gå bra även denna gång. Liliann har haft tygaffär en bit bort och en skylt hemma informerar om symaskiner. Jodå, det går fortfarande att få hjälp med att reparera sin symaskin. Jerry har arbetat som snickare och är numera pensionär.

Gerum som jordbruksbygd
Det är lugnt i Gerum för det mesta när det inte är russpremiering eller hingstsläpp. Russparken hör ju faktiskt inte bara till Lojsta och många i socknen har egna russ. Här är gammal jordbruksbygd och det finns spår av åkersystem som troligen går tillbaka till tiden då bronsålder övergick i järnålder, vilket Region Gotlands hemsida upplyser om. När vi pratar med sockenbor får vi känslan av att Gerum är en ”greppbar” socken, troligen Gotlands näst minsta efter Sundre. Alla gårdarna ligger utefter den snirkliga vägen som åt ena hållet leder till Levide och åt det andra mot Fardhem. Även om inte alla umgås så känner de som bor i socknen till varandra. Vi får höra om att någon har ärvt ett hus och kommer mest på sommaren, ett par är nyinflyttade och verkar komma in bra i gemenskapen på ön med jobb och annat. Den gamla skolbyggnaden är en fin samlingspunkt vid olika evenemang, som gemensamma luncher med kroppkakor och annan husmanskost. Det är mycket populärt. Där anordnas också en och annan pubkväll och sockenbastun finns i en byggnad intill. Utvecklingen har gått samma öde till mötes som på många andra håll på landsbygden – det är allt färre verksamma bönder och de som är kvar brukar allt större enheter.

Muntlig tradition
Så fort man talar om att man är från Gerum så säger alla ”Gerum u Endre” (göra om och ändra), berättar Ingrid. En variant är ”Bara Endre u Gerum”, då ju tre socknars namn finns med. Muntlig tradition med namnet Gerum finns det gott om på Gutamål. En lite längre ramsa är (här försvenskad i stavningen) ”Det är Bara och Slite och Endre och Gerum till man blir Levide”. Den ramsan berättade Peter Doolk för oss, som arbetar som guide på ön. Folkloristen Ulf Palmenfelt delgav oss en som är en hel liten berättelse. Här är den på gutamål, på svenska och med förklaring med Ulfs egna ord:

Äi Gerum, där gär di daim,
äi Fardum, där far di daim,
äi Linde, där lindar di daim,
äi Lojste, där lojsar di daim.

I Gerum, där gör de dem,
i Fardhem, där får de dem,
i Linde, där lindar de dem,
i Lojsta där löser de dem.

Ett par hade varit på dans i Gerum och hamnat en stund i diket på hemvägen. Flickan födde barnet hemma hos sina föräldrar i Fardhem, men lindade det i sitt eget hem i Linde. Hemma hos pojkens föräldrar i Lojsta gjorde familjerna upp om hur stort underhåll som skulle betalas. (Ulfs far, Alrik Palmenfelt, född i Eksta 1913, död i Örebro 2000, citerade versen för honom omkring 1972.)

När vi satte upp bilden på Liliann och Jerry
När vi satte upp den stora bilden på det gamla skolhusets vägg i Gerum den 9 september var både Liliann och Jerry på plats, liksom deras två hundar (det är Bruno som är med på bilden). Det kom många andra sockenbor och då passade vi på att fråga hur Gerum uttalas. Det finns flera svar som går att höra i en liten film.

Det var flera som hjälpte till att få bilden på plats i blåsten, medan resten följde det hela med stort intresse. Många fotograferade. Några hade också kommit även från stan och från närliggande socknar. Sedan blev det kaffe och kakor inne i skolhuset då vi fick höra om Gaitkörku (getkyrkan) som byggdes upp av kristna på dagen men revs ner av andra nattetid. Vilka som rev ner den fanns det olika tankar om. Di sma undar jordi nämndes. Vi hörde om vattendrag i socknen där det finns (eller på grund av torkan möjligen fanns) bäcköring, som någon från Länsstyrelsen varit där och inventerat. Förr i tiden fanns det gott om id. Vi fick också veta av klockaren att ringningen i kyrkan nu ska automatiseras. Inte ens repet får vara kvar.

När kaffet var urdrucket, frågorna besvarade och det tjugotalet personer som deltog skingrade åt olika håll, åkte vi vidare till Rone för att se vilka vi kunde möta där och vad de hade att berätta. Vi hoppas kunna bjuda in till nästa event den 30 september klockan 16 i Ronehamn när nästa porträtt ska sättas upp och glimtar från livet i Rone berättas. Välkomna dit!