FORNSALEN

Bild från utställningen Skattkammaren

Skattkammaren

Här visas en liten del av de silver- och guldföremål som hittats på ön. De flesta, fler än 700 fynd, tillhör vikingatiden (omkring 800 – 1050 e Kr), men från Gotland finns även en betydande mängd silver- och inte minst guldföremål från romersk järnålder.

 

Fynden består främst av smycken, obearbetat silver och mynt. Två tredjedelar – omkring 168 000 – av alla vikingatida silvermynt som påträffats i Sverige kommer från Gotland. Huvudsakligen rör det sig om arabiska, engelska och tyska mynt.

 

1999 påträffades den största bevarade silverskatten från denna tid i världen – som vägde 67 kg – vid Spillings i Othem. Skatten var nerlagd i vad som kan ha varit tygsäckar under golvet i en stor byggnad. Förutom mängder med armringar och armbyglar av silver fanns 14 300 mynt i fyndet. De yngsta mynten var präglade på 870-talet och flesta mynten härstammar från det islamiska riket, Kalifatet.

 

Silvret som blev skatterna

Vid internationella handelstransaktioner var silvret ett viktigt betalningsmedel. Hopvirade och sammanflätade silverföremål är vanliga i skattfynden. Det tyder på att det var silvrets vikt som var det avgörande, inte det formmässiga utförandet. Silver var också betalning för krigstjänst hos främmande furstar.

 

Att stoppa undan sina dyrgripar är i och för sig inget märkvärdigt – jorden är ett säkert kassaskåp. Men att skatterna sedan lämnades kvar kan tyckas märkligare. Vid arkeologiska undersökningar av de platser där vikingatida silverskatter påträffats har det i flera fall visat sig att föremålen ursprungligen gömts i husen. Var silvret låg har därför knappast varit någon större hemlighet. Man har uppenbarligen medvetet valt att inte röra det. Varför? Teorierna under årens lopp har varit många. En förklaring finns i en av de isländska sagorna – Ynglingasagan – som nämnts tidigare. Silvret kan vara undanlagt för att brukas efter döden. Det finns exempel på silverskatter där flera generationers silver ligger nerlagt i samma kärl.

 

Hantverksskicklighet och myntprägling

I montrarna kan hantverksskickligheten studeras. Med stämplar och med filigran- och granuleringsteknik dekorerades föremålen. Importerade slipade bergkristaller infattades och många av föremålen fick en upphängningsanordning i silver. Kvinnornas dosformiga dräktspännen kunde dekoreras med ädelmetaller på ett sätt som visade på rikedom och status, men också på stor konstskicklighet.

 

Omkring 1140 började man använda en del av silvret till öns egen myntprägling. Under medeltidens orostider har silver stoppats undan. Nu lades det inte under golven hemmavid, utan grävdes ner ute i markerna. Den danska invasionen 1361 var ett sådant tillfälle. Under det sena 1300-talet när sjörövare – ”vitalianerna” – plundrade på landsbygden var ett annat.  Under den sena medeltiden och århundradena därefter var fattigdomen utbredd på Gotland och anhopningar av silver på landsbygdens gårdar blev mer sällsynt.

 

Fynd i modern tid

Under århundradenas lopp har det hittats mycket silver på Gotland, som aldrig har kommit till myndigheternas kännedom. Att använda metalldetektorer utan tillstånd från länsstyrelsen och att plundra fornlämningar och skattplatser är förbjudet enligt svensk lag.

 

Merparten av de kända gotländska skatterna förvaras på Statens Historiska Museum och på Kungliga Myntkabinettet i Stockholm.

 

Bronsmasken från Hellvi

Under vintern 2010/2011 lämnades flera föremål in till Länsstyrelsen i Gotlands län. Det var en brokig samling föremål, men ett av dem var särskilt intressant: En ansiktsmask i brons.

 

Enligt inlämnarens egna uppgifter så hade masken hittats med hjälp av metallsökare under tidigt 1980-tal i anslutning till en känd järnålderboplats i Hellvi på norra Gotland. Den hade sedan dess förvarats hemma hos upphittaren och när han avled ärvdes masken av den person som nu kom att lämna in den. Eftersom masken är så pass ovanlig planerades en arkeologisk undersökning, även om förhoppningarna om att få reda på mer om föremålet inte var så höga.

 

Vid den arkeologiska efterundersökningen utförd av Gotlands Museum hittades flera delar av ansiktsmasken. Det visade sig även finnas flera föremål, som exempel hittades flera dryckeshorn och smycken i en samling av silver och bronsföremål. Det yngsta föremålet som kunnat dateras, en silverbrakteat, bör vara från omkring år 600.

 

Ansiktsmasken användes ursprungligen inom den romerska arméns lätta kavalleri. Tillverkningstiden bör vara under andra hälften av 100-talet e Kr och totalt finns det idag 40 någorlunda kompletta ansiktsmasker av denna typ bevarade i hela världen. Alla masker verkar vara unika i sitt utförande och den från Gotland var försedd med scener ur romerska mytologin.

 

Per Widerström, arkeolog vid Gotlands Museum, poängterar att masken är ett ovanligt föremål som sådan, men kanske ännu mer intressant för vår skandinaviska historia då masken hade gjorts om. Ögonen var nämligen igensatta efter att den har avslutat sin funktion inom kavalleriet. De var igensatta med en silverplatta, en glänsande iris och en mörk, mattsvart pupill. Ett avancerat arbete som ger masken ett annat, men lika effektfullt uttryck, som kan tolkas på olika sätt.

 

Läs mer

Mer om mynt och skatter – Sök i samlingarna     

Tillbaka till fasta utställningar på Fornsalen

 

Senast uppdaterad: september 20, 2016